Våra båda söner mönstrade på i Nynäshamn och seglade med oss till Stockholm. När vi skulle lägga till i Wasahamnen hade vi både stark och byig vind. Och det var smockfullt. Fick lägga till långsides på utsidan av hamnen och det var därför väldigt skönt med fler personer ombord. Hamnen ligger alldeles vid Wasamuséet och nära Gröna Lund och ja allt som Djurgården har att erbjuda.

Vi hade lite trist väder, men ändå en fin tid. Var på ett båtmuseum, vandrade i Gamla stan och på Söder. Umgicks med besättningen på Tivoli. Åkte spårvagn och Djurgårdsfärjan. Åt gott på Vigårds (Anton bjöd) och på restaurang Paganini i Gamla stan. Anton tog en joggingtur och Magnus skajkade på Djurgården.

Vinkade av pojkarna som tog tåget hem till Göteborg. Tog tunnelbanan till Fältöversten på Östermalm för att handla innan vi kastade loss för turen söderut mot Mem och Göta kanal.

Det är alltid speciellt att segla med egen båt in i en storstad. Och Stockholm är så vackert. Liksom Stockholms skärgård.

Före vi kom hit stannade vi för en natt i viken vid Små Dalarö. Jättefint. Inloppet till detta paradis är smalt och grunt, det var knappt att man trodde att det skulle gå.

Nåja, segla är ju knappast möjligt då det ju faktiskt inte blåser alls när hela havet är spegelblankt. Men i alla fall. Det är en helt magisk känsla att färdas över ett stilla vatten. När vi for från Borgholm mot en naturhamn norrut var det sådär – magiskt. Senare på kvällen tog vi vår dinge och åkte över till Judy och Torben som seglat med deras Tivoli från San Francisco och hit. De berättade att de haft en liknande upplevelse mitt på Atlanten. Stiltje. Utanför Azorerna. Och valar. Wow!