12-14 juli 2109 – Kefalonia och Itakha (Vathy)

Spartia
Efter en tuff start med magsjuka och mycket vind – var det ändå himla gott att lämna Argostoli. Vi droppade ankaret i en fin ankarvik med kristallklart vatten. Vi var förstås lite möra – men kunde nu ägna dagen åt att vila – simma och bada i kristallklart vatten – och bara njuta av lugnet.

Vi spelade ett roligt spel som Oskar haft med sig hemifrån – läste och lyssnade på musik. Till kvällen hade vi fått tillbaka lite aptit och kunde börja äta lite grann igen.

Sarachiniko (Vathy)
Nu börjar semestern på riktigt tänkte ja då ra… eftersom vi nu mår bättre och solen skiner och vi är på havet och tillsammans hela familjen.

Vi har läst att det ska vara väldigt trångt med båtar i Grekland på högsäsong. Men – vi såg nästan inga båtar alls. Det var först när vi närmade oss land som vi förstod…

Innan vi ens fått stopp på båten kom de första getingarna. Kort därefter hade vi kanske 30-talet getingar som glatt kom och ville umgås med oss. Huh! – Nu fick vi verkligen intensiv KBT:a geting fobin.

Vi övergav två ankringsvikar på grund av de många getingarna. De fanns även i den tredje viken, men inte så många. Så vi droppade vårt ankare och tände vår lilla ”kaffe-lykta”. Doften uppfattas som skogsbrand av getingarna – och det fungerade faktiskt väldigt bra.

Sarakiniko Bay var som en dröm med sitt turkosa hav och en cool liten bar i land som vi såklart ville besöka. Men när vi skulle sätta fötterna i land såg vi dem…

Men alltså!!! Hundratals getingar som flög omkring ibland stenarna på den vita stenstranden. Trots det satt folk på sina filtar – helt lugnt. Alltså jag fattar inte… hur kunde de sitta där bland alla dessa WASPS. Det fanns till och med de som tältade.

Vi flydde tillbaka ut till vår sittbrunn och väl fungerande ”kaffe-lykta”. Vad är väl en bar på stranden. Vi har ju en alldeles egen bartender ombord. Så det blev en Aperol Sprits och ett parti 10000 istället.

Men hallååååå!

Vi har semester här – ville jag skrika. Herregud!!!! Nu är det risk för att jag låter väääldigt gnällig i denna reseberättelse. Därför vill jag först säga att vi har haft det väldigt väldigt bra också – om man inte räknar med magsjuka, getingar och – det jag nu ska berätta om – ankringskaos.

Vi visste att det skulle komma ganska mycket vind. Så vi tänkte att vi ligger bra här. Detta är en liten vik som vi nu uppfattade som helt full. Det var två båtar som ankrat innanför oss – osso vi – och utanför oss är det ganska djupt. Viken är dessutom ganska smal, och som det senare skulle visa sig – ganska svårt att få fäste.

Först kom en båt (grekisk flagg) och släppte ankaret alldeles intill oss och med för lite kätting med tanke på rådande vind. Dessutom stängde han så av motorn och började kela med sin partner – utan att backa fast ankaret.

När han så drev mot oss fick vi ropa – ”du draggar!”. När han så ankrar om kommer en charterbåt med en österrikisk familj ombord. De gör många försök att ankra – och styr och ställer – och ropar till varandra – och barnen sjösätts och ska sätta linor i land (sa jag att där finns 100-tals getingar).

Nu blåser det också ganska mycket – och det är trångt – vilket gör att ingen i deras närhet kan slappna av. Så efter en stund vet inte jag vilket som är värst – getingarna eller dessa båda båtarna som gör otaliga försök i flera timmar för att få fäste.

Magnus (och Anton) var engagerade både här och där och hjälpte till. Det kom ytterligare en båt som gjorde ett försök – och som fick lite hjälp – och de kom sedan simmandes över med en öl som tack.

Den österrikiska familjen däremot hade lite… ska vi säga – attityd. De styrde och ställde i viken hela dagen – och fick ankra om flera gånger. Sent på kvällen när vinden ökat ytterligare var de igen tvungna att ankra om.

Den första båten (den med grekisk flagg) gav upp till sist. Liksom den sista (med det trevliga gänget ombord) valde att släppa sina linor och ankra i nästa vik. Men inte denna österrikiska familj – de hade bestämt sig för att vara i just den här viken – även om det inte går.

Jag blev helt matt. Gick och gömde mig i båten. Men mina pojkar tog det bra. De hann med ett härligt träningspass och lite annat kul.

Tiina vid tangenterna

Lugn och ro och kristallklart vatten… Ljuvligt!