Magnus och jag är överens om att vi båda måste kunna allting om båten. Och jag inser att jag ligger ju hästlängder efter…

Vi besätmde oss för att böjra fördela ansvarsområden. På min lott föll därför att bli s/y Sofias maskinist. Anmälde mig därför till kursen “Motorkurs för kvinnor”.

I bilen på väg till första kurstillfället inser jag med viss panik att jag inte alls är förberedd. Jag vet ju att man alltid inleder en kurs med en presentation typ – Hej, Jag heter Tiina och jag har en Barvaria 42 med (???) – hjälp jag vet ju inte vad vi har för motor.

Ringde först till Magnus för att undvika detta pinsamma ögonblick. När han inte svarar väljer jag att ringa till vår gode vän Claes. Han har ju varit med och grejat med vår motor, vet jag – och kan ju allting tänker jag och till min stora glädje svarar han på andra ringsignalen.

– Hjälp – jag ska just börja min motorkurs och har ju inte koll på vad jag har för motor? – frågar jag med liten röst. Claes skrattar gott och svarar – Men det vet jag – du har en Mercury, 6 hästars, en 4 taktare – och lägger till – det är den med det goa ljudet.

Jag tänker att det låter lite konstigt, men vem är jag att ifrågasätta Claes.  Om jag minns rätt så har han till och med jobbat med båtmotorer… Så jag tackar så mycket och går in till kursledaren och mycket riktigt – vi står 6 tjejer – eller tanter runt en motor som jag liksom känner igen – och så börjar alla berätta vilka det är och vad de har för båt och motor… så ja – ni anar vad jag nu sa när jag presenterade mig…. ha ha.

Jag genomförde kursen och tyckte att det var jätteroligt. Lärde mig massor, men inser nu, ett par år senare att jag nog behöver gå om denna… Tills dess finns det mycket annat jag kan göra ombord och med båtunderhåll… Man gör så gott man kan – eller?