I Stornoway välkomnades vi av en  superglad och lätt rosa hamnkapten i röd hjälm. Hamnen badade i solsken, och den leende hamnkaptenen var jättetrevlig och pratsam.

I hamnen simmade flera jättestora sälar, dessa fick vi senare se simma fram till fiskebåtarna och tigga mat.

Staden förbereder sig för festivalyra – och även vi blev yra av glädje av både sol, värme och återförening med Skuggfaxe och Aliara efter några dagar på varsitt håll.

Synd bara att Resolute valde att dra söderut. De ska köra Caledonian Canal och sedan ta sig till Sverige så sakterliga. Vi har haft några fantastiska dagar ihop, så glad att vi kunde mötas på havet. Hoppas på att få en bohus-vecka tillsammans med dem i augusti.

Vi bjöds på ett glas skumpa ombord på Skuggfaxe och gick sedan till en pub för en bit mat. Vi säger ofta att vi ska lägga oss tidigt, men på något vis blir det ändå alltid sent. Det är säkert för att vi alltid har det så trevligt.

Seglingen hit var fantasisk – vi seglade ibland över 10 knop och hela havet var fullt av Puffins. Hur gulliga som helst, särskilt när de lyfter från vattnet med sina oranga fötter som hänger lite brett isär. De till och med låter gulligt. Flapp flapp flapp… det är lätt att bli förälskad i dessa små fåglar.

Vilken kontrast från busvädret i Dunvegan, och nu har vi tillgång till både el och vatten. OCH ett något efterlängtat Wifi.

Här blir vi några dagar medan vi väntar på ett väderfönster som ger oss möjligheten att gå till Orkneyöarna. Jag har verkligen lite svårt att fatta att vi har seglat så här långt. Yttre Hebriderna – det är stort. Och sedan ska vi runda Cape Wrath och ta oss till Orkney öarna.

Claes kommer och mönstrar på – så vi hoppas att högtrycket stannar så vi får en fin sommarlik segling över Nordsjön -tillbaka mot Sverige.