Vår resa från Norge och över Nordsjön var överraskande bra – vinden akter om tvärs med 6-13 m/s hela vägen och en snittfart på 7,14 knop. Våra vänner från Aliara och Skuggfaxe gav sig av lite senare och fick därför en något tuffare överfart, framförallt de sista 15 timmarna in mot Inverness.

Sträckan på ca 75 nm mellan Fraserburgh och Inverness tog för oss ca 10 timmar och var mest grå, tufft i början efter att en kuling legat på mot hamnen, men sedan en riktigt fin halvvind. Sista två timmarna blev det dock motorgång när vinden dog ut.

För Aliara och Skuggfaxe däremot blev det ca 18 m/s rätt i näsan. Vind, tidvatten och det här med strömmar är faktiskt ingen lek. Vi följde dem på Marine Traffic – och ett ögonblick blev vi riktigt oroliga för Skuggfaxe som plötsligt gick i cirklar. Det visade sig senare att de hade behov av att byta impellern och blev då tvungna att vända tillbaka en stund för att få vågorna i ryggen.

Tidvatten och strömmar är för oss helt nytt – så det gäller verkligen att tänka och planera rätt. Det kan vara så att det inte alls går att gå in och mellanlanda i en hamn – så som vi ofta kan göra hemma.

Vi kunde ta ett välkommet stopp i Fraserburg – men Aliara och Skuggfaxe tvingades segla vidare – utan stopp. Först kom Aliara – och deras high five visade på stämningen ombord. Mycket adrenalin där…

Då ger vi oss in i kanalen

Nu blev det direkt in till Clachnaharry Sealock som är själva ingången till kanalen. Där fick vi jättefin service av en trevlig kanaltjänsteman – och Kent och Gunilla fick klarera in i Skottland. Skuggfaxe kom lite senare.

Vi tog oss från Inverness Marina – genom första sea-locken och vidare förbi en svängbro in till första marinan (Seaport Marina).

Även om vi har kört Göta kanal – som är en systerkanal till Calenonien Canal – är det gott med extra händer ombord. Håkan som checkat in igen på sy Sofia igen bjuder dessutom alltid på ett leende.

Även om det innebär märkliga tingestar ombord. Cykel på köpet….

Och ja – personalen är också väldigt hjälpsam.

Lade till i den välskötta hamnen och hjälpte sedan Aliara med tamparna ett par platser bort. Håkan är som vanligt välbalanserad….

Gott att ha tillgång till el – såklart! Ja – eller trodde vi… de hade problem med elen just på vår brygga.

Gunilla så glad att komma i hamn efter den långa resan. Själv förvånades jag över hur välstädad båten var med tanke på hur tufft de haft det.

Gott att höra om Aliaras överfart – även om det innebar en ”hoppilandare” redan kl 10:00 på morgonen.

De märkte inte ens när teaken försvann – bara en sån sak. Motsjö var ordet….

Medan Aliara sov några timmar och Skuggfaxe så småningom anlända tog vi en tur med en bil so vi hyrt. Men också vi var trötta – plus att det var lite regnigt och kallt – så det blev inte så många stopp utefter vägen.

Vi tänkte att det kunde vara trevligt med ett första besök på ett Whisky-distellery. Men här var det stängt.

Istället drabbades vi (läs Magnus) av Tesco-sjukan. Nu när vi ändå hade bil – passade vi på att åka till Tesco Superstore – lite i utkanten av Inverness. Denna gigantiska butik har öppet 24-7 och ett sortiment och utbud som skapar en lätt köphysteri. Särskilt med tanke på prisnivån. Magnus (som är sy Sofias gourmet kock) såg ut som en 9-åring som fått låna pappas Mastercard i en leksaksbutik. Här köpte vi Breasola, Chat de neuf de papp (stavas det så?) – och massor av annat gott till nästan inga pengar alls. Jag bara undrade hur detta ska få plats ombord.

De hade till och med Svenska köttbullar för 2 pund. Och nu snackar vi Tesco Finest.

Tiina vid tangenterna