9-11 juli 2019 – Argostoli – Kefalonia

Tänk att vi har seglat från Italien till Grekland – hela familjen – tillsammans!!! Det är långt. 250 NM – om inte mer. Det tog 42 timmar och vi hade det jättemysigt.

Vi försöker alltid undvika att ankra efter mörkrets inbrott, men den här gången hade vi inget val. Och – gissa om det var härligt att droppa ankaret och gå och lägga sig.

Nästa morgon sken solen från klarblå himmel och en sköldpadda simmade helt fram till vår båt -liksom för att säga godmorgon – eller Kalimera! Helt klart den största sköldpadda vi sett, de kan väga upp till 200 kg.

Dags att klarera in

Efter frukost flyttade vi från ankarplats till kaj. Nu ska det bli spännande att upptäcka Kefalonia – men först lite pyssel med Depka och Grekisk båtskatt. Dags att klarera in – helt enkelt!

Vi har läst att det där är besvärligt i Grekland. Men för oss gick det fint. Vi fick hjälp av en rolig ”officer” på Costa Guardia. Han verkade gilla Magnus – eller i alla fall Magnus frisyr. Han kallade frisyren för Buzzcut, skrev till och med ner det på en lapp.

Det var många olika kontor som skulle besökas och många olika personer som skulle stämpla olika papper som skulle fyllas i – innan allt var klart. Men det gick ganska snabbt.

Jordbävning och sköldpaddor

Argostoli är huvudorten på Kefalonia. De hus som inte bombades under kriget 1943 blev sedan helt förstörda under den kraftiga jordbävningen 1953. Därför saknas en “gamla stan” här.

Alldeles intill hamnen ligger en lagun (Koutavos Lagoon) som tidigare var ett träsk fullt av Mosquitoes och därmed Malaria – så den har man grävt upp och istället skapat ett naturreservat. Det verkar uppskattas av de många sköldpaddorna (Loggerhead turtles).

En tuff natt

Vi hann inte se så mycket av staden – annat än att det fanns väldigt många roliga caféer – butiker och restauranger. Sedan fick vi tyvärr magsjuka – först den ena – sedan den andra.
Jag trodde först att vi mådde så dåligt för att det var för varmt. Uttorkning – och det ska man ta på allvar. Det gick inte att finna någon svalka någonstans. Så efter lite oro och funderande blev det till och med en tur med Oskar till sjukhuset i Agrostoli. Och dropp! Sjukhuset var kaotiskt och slitet – men droppet gjorde gott.

När vi kom tillbaka till båten sent på kvällen hade även Anton blivit dålig. Och även Magnus kände sig kymig. Dessutom fick vi jättemycket vind – och vi var lite osäkra på om ankaret skulle hålla. Så – ja – det blev minst sagt en tuff natt – för oss allihop.

Men en skojig grej skedde ändå

På natten när jag satt och vakade över båten och min sjuka familj – så tittade vår båtgranne plötsligt upp ur sin båt. Lite yrvaken i blå tröja. Gissar att han också var lite orolig eftersom vinden ökat. Han såg inte mig där jag satt och sprang därför upp och började fixa med linor och tampar överallt. Var till och med iland och tajtade åt och la ut extralinor. Utan kalsonger. Bara en kort tröja!!! Ha ha ha – som Yrrol.
Tiina vid tangenterna