Firad i tre dagar

Vi seglade från Jersey till St Malo en solig och vacker dag – och jag hade läst i flera olika broschyrer att HÄR finns GODA chanser till delfiner. Satt därför på delfinspaning. Men vi såg inga delfiner denna gången heller. Börjar nästan misstänka att det inte finns delfiner. Kanske bara i broschyrer och på vykort. Ägnade resan till att njuta av sol och hav och riktigt fin segling med topphastigheten 10,8 knop – och ja – vi fick byta tillbaka till fransk flagga.

Vinden ökade och så även vågorna när vi närmade oss St Malo i Spring Tide. Det är ca 12 meters skillnad mellan låg och högvatten här.

Vi fick lägga oss vid en väntboj och sedan slussade vi in till marinan i en stor sluss. Här kommer de och tar emot linorna på den höga kajen. Vi fick lägga oss utanpå en båt men inte för att slussen var full, kanske för att slusskillen inte vill hantera alltför många linor.

Väl inne i den trånga hamnen trodde vi att vi inte skulle få plats. Då kan man lägga sig vid stenkajen fick vi veta. Men vi hittade en plats till slut – och fick hjälp från ett gäng engelsmän.

St Malo är kanske lite turistigt – men fint ändå. Den gamla delen av staden har en ringmur så vi började med att promenera uppe på muren. Vi fick även en chans att doppa tårna i vattnet. Sedan kikade vi lite i butikerna och tog en kaffe. Jag tycker att de har riktigt gott kaffe i Frankrike – i alla fall om an jämför med England.

St Malo har massor av historia av historia att berätta. De finns en Audio Guide via en app – så att man i egen takt kan ta till sig alla intressanta berättelser. Vi nöjde oss med att bara vara – se och känna.

Tack Alla!

Sedan blev jag firad på min födelsedag och det kändes som att jag blev firad i flera dagar. Tack ALLA för alla fina grattisar. Tack Annika för de goa drinkarna! – och Tack Ola & Petra för den goda middagen.

Och tack Magnus som både tagit fram råttan – pyntat frukosten och smyckat sig med blommor…

Jag hade önskat mig en sill lunch och det blev skön midsommarstämning ombord.

Så -Tack till Magnus jobbarkompisar för den goda snapsen : -)

Senare på kvällen gick vi till Yacht-klubben där denna duo spelade, riktigt bra. Jag kunde inte vara mera nöjd med dagen – även om jag känner mig något tveksam till att Magnus verkligen ordnat med musikunderhållningen också : -)

Dagen efter fick jag en heldagsutflykt i present av min goe make. Turen gick till Mont St Michael. Jag kan verkligen förstå att detta är en av Frankrikes mest besökta sevärdigheter med runt 3 miljoner besökare varje år.

Mont-Saint-Michel är egentligen en fransk kommun och ett kloster i departementet Manche. Kommunen betraktas som ett världsarv enligt Unesco och är en av de minsta i landet med sina 44 invånare.

Vi kom dit i utgående lågvatten så vi kunde säkert promenera på havsbotten runt hela ön. Jag hade läst att man inte ska gå utan guide då det finns risk att man sjunker ned i sanden (typ kvicksilversand).

Men det var väldigt många som passade på att knata runt på havets botten. Vi kunde inte ens se havet. Det var flera kilometer med bara sand. Snacka om långgrunt. Man kan förstå att det går rätt så fort när tidvattnet kommer in. Det gäller att ha koll på tidvattnet som sagt.

Byn var såklart lite turistig – men gullig ändå. Vi fick veta att även pilgrimmerna förr i världen ville köpa med sig souvenirer hem, så just här var souvernirbutiker mera traditionsenligt. Allting väldigt vackert och väldigt stort… Här står Magnus i en av två eldstäder inne i det gamla klostret.

Vi var också och kollade in dessa stenskulpturer – men ja – man kan säga att det gick ganska snabbt… De var mycket mindre än jag trodde – men jag fick några fina bilder i alla fall…

Dessutom stannade vi utefter vägen när jag såg ett vallmofält. Svårt – men roligt att fotografera här också…

På väg hem fick vi punktering – men Magnus fixade det snabbt och enkelt vid vägkanten. Dessutom hade vi tecknat en försäkring så det blev inga extra utgifter.

Och nästa dag kom min goa syrra – som rest långt med en jättetung ryggsäck eftersom hon bar med sig lite saker som vi behövde. Efter lite champange och mat ombord tog vi en kväll i St Malo. Nästa dag seglade vi vidare till en ankarvik med besvärligt namn, Île des Hébihens. Eller så heter det Archipel des Ébihens. I det klara vattnet kunde vi se hur många och stora lungmaneter.

När vi fått ankaret på plats fick jag prova min födelsedagspresent – och jag älskar den. Vi testade alla tre – och tog oss in till stranden och plockade lite snäckor. Och som kom vi äntligen i vattnet. 18 grader – salt och grönt vatten. Ljuvligt!

Så har man blivit firad i dagarna tre… Och tänk vilken lycka att syrran är här – att få bada – plocka snäckor – paddla paddleboard – äta go mat  – och säga godnatt till min älskade make – med utsikt över en ö – med rufsiga träd i solnedgång.

Tiina vid tangenterna