Loading Likes...

Globetrotters & presenter

Valet stod mellan en promenad i naturreservatet intill med möjlighet att se Flamingos! – Rosa Flamingos!!! – eller en utflykt med bilen till någonstans ganska nära. Vi valde det sista! Magnus fick vackert stanna kvar eftersom vår ”rostfria kille” Stuart skulle komma till båten för att mäta så allting blir rätt med vår nya pulpit.

Sharon, Martin och jag tog kustvägen till Salobreña som ligger en timmes körning västerut från Almerimar. Det är en gammal historisk stad med många vita hus som klättrar upp för berget. Eftersom familjen Nicklasson-Gidsäter besökt denna lilla pärla till stad alldeles nyligen så hade vi fått tipset att parkera nedanför gamla staden och gå upp.

Väl där förstod vi varför, det var ganska trånga gator. Jag skulle inte vilja köra bil där, vi såg några intressanta vägskäl. Och parkeringar! Huh!


Längst upp på toppen finns Castillo de Salobreña, ett gammalt arabiskt slott. Det var faktiskt en ganska tuff klättring att ta sig upp, men det var det värt. Därifrån hade vi en fantastisk utsikt.

På vägen ner kikade vi in i den gamla kyrkan Iglesia de Nuestra Señora del Rosario, som de byggt ovanpå en moské. Efteråt kunde jag läsa på webben att det finns nedladdningsbara audioguider så det får vi prova nästa gång.

Nu besökte vi staden under siestan – och dessutom under lågsäsong, så det var ganska tyst och stilla. Men vad jag förstår är Salobreña en stad som sprudlar under högsäsong – med kvällsöppna marknader – många fina hantverk – barer och caféer. Och en sockerfabrik.

Det finns en strand – såklart! Med massor av vattensport under sommarsäsongen. Konserter och fiestas kör de året runt och ja kan tänka mig att det blir lite magi när de tänder upp belysningen vid slottet.

På kvällen fick vi sällskap av Michael till middagen – och denna intogs på favorithaket GULA. En go dag helt enkelt!
Nästa dag blev det en roadtrip upp i bergen

Målet var Treveléz som ligger 1476 m ö h. Byn har ca 800 innevånare och är mest kända för sin cured ham, Jamon Serrano. Byn ligger på en brant och är indelad i tre ”våningar”. Den nedersta är ganska turistig med restauranger, caféer och souvenirbutiker.

På vägen dit stannade vi för kaffe i byn Juviles. Det var så mysigt att landa där för en stund. Intill satt the locals – kanske som de gör varje dag. Sedan kom det låt oss säga högljudda leveranser. Bagaren till exempel – som tutade högt så att de som ville handla kunde komma ut på gatan och handla direkt från bilen.

I Treveléz är årsmedeltemperaturen 7 grader – att jämföra med Almerimars 18 grader. Att köra bil här är fantastiskt. Landskapet skiftar och nu har vi höstfärger som är nästan självlysande. Vägen slingrar sig fram och bergen skiftar också i färg och form – och ja – jag satt oftast med ett brett leende och sa – Wow! – Men kolla!

Jag skulle mycket väl kunna stanna några dagar här. De hade ett fint hotell i Treveléz – på ”tredje våningen” – dvs i den övre byn. Intill finns många vandringsleder – och mycket fint att fotografera.
Vi delade på oss (mest eftersom jag ville stanna och ta bilder lite för ofta :- ) och när vi tog lunch tillsammans kunde grabbarna berätta att de aldrig sett något så vackert.

Väl hemma igen (ombord på sySofia) kändes det gott att krypa ner i myskläderna och lösa ett melodikryss. Ja – ni hörde rätt! Det var väldigt mysigt!

Ps Sharon och Martin är rutinerade globetrotters som dessutom bott utomlands i många år. De vet att man blir typ extra jätte jätte glad för Ahlgrens bilar- mjölkchoklad – glöggkryddor – pepparkakor mm… TUSEN TUSEN TACK FÖR DET…

Tiina vid tangenterna

Och fler bilder – såklart!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.