Massor av tanter!

Vi lämnade Aveiro tidigt på morgonen och var lite spända på hur det skulle bli med utgående ström och ingående Atlantdyning. Men det gick fint. Vi susade fram i 11 knop i den fina soluppgången.

Vi hade bestämt oss för att kanske segla till Nazaré (ca 70 NM) – eller stanna halvvägs vid Figueira Da Foz  lite beroende på hur det kändes. Nu kändes det bra – trots att vi båda längtar efter mera vind och möjlighet att faktikskt kunna selga. Så det blev en 10-timmars tur hela vägen till Nazaré – med massor av delfinbesök och ett väldigt kryssande mellan alla fiskenät.

Även om vi har sett många delfiner nu – så blir jag alltid alltid lika glad när det kommer och tjingsar på oss…

Det enda jag vet om Nazaré är att det är ett paradis för surfare. Här har det slagits världsrekord i att surfa The Big Wave. En djup”havsbotten-kanal” sägs vara förklaringen till varför det kan bli så väldigt höga vågor här. 31 meter ska vara rekordet. Huh! Om du frågar mig.

I piloten står det att detta är en hamn som man kan anlöpa i alla lägen. Nu hade vi nästan ingen vind (som vanligt) och inte så där värst höga vågor heller. Men jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle se ut om man anlöper med hårda vindar från nordväst… stökigt!

Väl i hamn fick vi veta att vi fick sista platsen – ja, vi fick låna en medlems plats – och båtens som hade denna plats hette också Sofia. Vilket sammanträffande! Sedan kom Elise och det var kul att få träffa både Madeleine och Jonas igen. Det blev ju bara ett kort hej på bryggan i Aveiro.

Efter en 10-timmars är det gott att skölja av saltet både från båten och sig själv och bara kura i båten – upptäcka Nazare kan vi göra imorgon…

Vi stod upp tidigt och efter frukost var vi iväg för att se staden och stranden…. Det var ganska tomt på folk. Fint (men halkigt) med marmor på strandpromenaden.

På stranden hade man ställt upp några fint målade fiskebåtar och skyltar som förklarade hur man fiskar med dessa.

Vi promenerade runt och såg hur stadens människor gjorde sig redo för dagen. Caféer och restauranger som öppnade upp och dukade fram. Butiker som öppnade. Lite sömnigt i gränderna – det märks att det är slut på högsäsongen.

Så tog vi linbanan upp på berget för att kika på fyren och surfarnas strand. Här fick vi sällskap av Madeleine och Jonas också. Så mycket roligare att dela upplevelsen!

Igen! – Dimma! – fast fint väder ändå på något sätt. Det gav en extra dimension – tyckte vi…

Utsikten ändå helt fantastisk!

Vi besökte en fin gammal kyrka – med jättefina blomsterarrangemang och massor av kakel. Men jag missade att finna ut saker som när den var byggd – vad den hette osv…

Nu är vi på en legendarisk plats!

I det kombinerade fortet – fyren ute på klippan som blickar ut över havet och den legendariska surfstranden hittade vi surfbrädor och berättelser om kända surfare.

Och en förklaring till varför vågorna blir som de blir i området…

Det var riktigt spännande – enligt några av oss…

Själv intresserade jag mig mer för konstverken runtomkring.

Dom är ju helt enkelt urgulliga dessa fåglar…

Ovanpå fortet fanns fyren…

Inne i fortet visade de film och bilder på de där stora vågorna. Och det gick inte att förstå hur stora de kan bli…

Okej – vi knatade ner för en läskig trappa gjord av något slags plastmaterial… Eeeh!

Men ja – det var ju inte meningen att man skulle gå den vägen alls…

Det blev en bra promenad – säkert en mil om vi räknar in allt… utflykt – lunch och handla i supermercadon!

Det var långa och trånga gränder och modernt och förfallet om vartannat.

Och överallt dessa tanter – med stora kjolar och alltid något på huvudet. Ibland sittande på sina vita plaststolar med handarbeten som de sålde… Jag önskar att jag hade stora kameran med – och modet att fråga om jag fick ta deras porträtt. Den här bilden “snodde” jag – då hon inte alls såg mig – Blev riktigt fin tycker jag – med spegelbilden i fönsterrutan…

Ja – vad ska man säga… Lite kul är det med språk ändå… (vidros).

Det var allt för denna gång!

Tiina vid tangenterna