Vi steg upp riktigt tidigt och gav oss ut i den becksvarta natten. Vi hade inte sett några nät när vi seglade in till Barbate igår – vilket var skönt. Exit med Jens och Anja seglade strax före oss. Gott att ha ett spår att följa : -) – och sällskap utefter vägen.

Nu lovade väderprognosen ett väder som var precis perfekt. Man vill inte ge sig in i Gibraltar sund under fel omständigheter. Vi antog att det skulle bli bra – men vi visste inte att det skulle bli – magiskt!

När vi passerar har vi vind och ström med oss – och en soluppgång som vi nog aldrig kommer att glömma. Jag hade kameran i handen hela tiden och gick från babord till styrbord sida och klick – klick hela tiden. Tänk att ha Afrika på ena sidan och Europa på den andra. Som sagt! Magiskt!

Jag hade dessutom läst om Gibraltars grindvalar – delfiner och SPÄCKHUGGARE!!! Så jag hade ögonen vidöppna hela tiden. Men vi såg inga grindvalar och inte heller späckhuggare, men vi såg något annat… Ett väldigt stort djur som hoppade upp över ytan och liksom rörde sig konstigt. Inte alls som en delfin, säl eller val. Senare fick jag veta att det var en tonfisk – modell större.

Över radion fick vi veta att Exit hade både delfinbesök och lyckats fånga en tonfisk.

Vi valde att segla förbi Gibraltar – för att istället ta oss till Estepona. Man vill ju gärna passa på att lägga lite distans när vindarna är rätt och havet är lugnt. Vi har trots allt en liten bit kvar till vår nya vinterhamn. Men vi gjorde i alla fall ett tankstopp i Gibraltar – vilket var en lönsam omväg. Vi tankade 200 L och det till priset 6,60 per liter.

NU är vi i Medelhavet – Det känns stort! Resan från Barbate till Estepona inklusive tankstopp i Gibraltar blev ca 60 distans och tog ca 10 timmar. Det blev ju en lång seglats – så det var väldigt skönt att komma i hamn. Särskilt som vi fick ett vänligt bemötande – och till och med en flaska vin med hamnens logo på. Dessutom var ju Jens och Anja där och väntade på oss.

OCH! – vi fick se vår första flygfisk. JA – och så lyckades vi fånga en fisk. Inte visste vi vad det var för sort och faktiskt – vi visste inte ens hur filear eller tillagar den. Men via mail fick vi hjälp av Fritz att artbestämma den. Det är en Spansk Makrill.

När man sedan ska filea en sådan för första gången är det gott att ha rutinerade båtgrannar… Vi fick en lektion av Jens. Och eftersom Magnus inte bara är kapten – utan köksmästare också så grillades denna läckerbit senare på kvällen – så himla gott!

Jens och Anja seglade vidare till Puerto Banus, där det är både lyxigt och dyrt. Vi får se om vi seglar dit senare. Vi stannade i Estepona i några dagar – mest för att min dator valde att krascha!

Jag hittade en kille som kunde hjälpa mig. Googlade givetvis och hemsidan gav förtroende, liksom de reviews företaget fått. Därför blev jag lätt förvånad när jag steg in i lokalen som var liten – nästan tom och i skyltfönstret några tomma – solblekta kartonger.

Men jag lämnade ändå min kära dator till denna kille – som såg ut som en karikatyr av en hacker/gamer – och fick inget inlämningskvitto. Han ställde heller inte många frågor. Han kunde ju inte engelska så bra – men lovade att den skulle vara klar till nästa morgon.

När jag lite senare gick tillbaka – för att kanske få ett kvitto ändå – eller i alla fall för att se hur det går… Då möttes jag av en stängd butik och denna skylt… Ska erkänna att jag fick lite panik. Har jag just givit bort min dator? Han svarar sedan varken på telefon, mail eller SMS.

Nästa morgon är butiken öppen – och han är sur – och säger att han kan omöjligt vara klar – eller ens lova när den är klar. Plötsligt pratar han utmärkt engelska. Till sist fick jag dock datorn tillbaka – utan att betala. Han hittade inget fel sa han… och ja – nu fungerar datorn igen! Peppar peppar…

Estepona är fint – åtminstone den gamla delen. Det märks att vi är inne på eftersäsong.  Ändå var vi förvånade att stranden var så öde. Kunde det bero på att de haft stora problem med farliga maneter? Nästan folktomt – och ingen som badar. Fast när vi promenerad i vattenbrynet kunde vi inte se några maneter alls så det är ett mysterium. Vattnet var skönt – sanden varm av solen och härliga ljumma vindar.

Hamnen är fin och bekväm, med en bra matbutik nära. Intill finns de så vanliga lägenhetskomplexen med souvenirbutiker och restauranger i bottenplan. Inte så charmigt. Men fyren är fin, de är väldigt måna om planteringarna och växterna, kaffet är gott, och det är inte långt att gå till den charmiga delen. Dessutom är det nära till busshållplatsen, så imorgon blir det en dagsutflykt till Gibraltar.

Tiina vid tangenterna