Loading Likes...

Dagsutflykt i Gibraltar

Redan på bussen såg vi det där jättemolnet över den berömda Gibraltar klippan. På håll såg det ibland ut som en gigantisk haj. Jag har lagt upp en film på sy Sofias Facebook sida eftersom det var så fräckt. Det såg nästan ut som ett vulkanutbrott.

Vi fick sedan lära oss att molnet är där när Levante blåser. Det ska för övrigt bli en utmaning det här med vädret i Medelhavet. Har hört att de namngivna vindarna kan vara väldigt tuffa. De kan dyka upp helt utan förvarning.

Idag stod det dagsutflykt till Gibraltar på programmet. Vi tog bussen från Estepona som tog oss till gränsen mellan Spanien och Gibraltar. Det var nära att vi glömde att ta med passen, vilket ju inte varit bra. Dessa behövde vi visa vid gränsen inte bara en gång – utan TVÅ gånger.

Direkt efter gränsen ligger Gibraltar flygplats – och nu måste vi välja att ta buss eller helt enkelt promenera rätt över landningsbanan. Vi tog bussen.

Gibraltar har alltid haft och har stor betydelse mycket på grund av det strategiska läget precis vid inloppet till Medelhavet och bara några km från Afrikas kust. För den som är historiskt intresserad finns mycket att se – likaså för den som är intresserad av spännande växter och djur. Naturreservatet uppe på berget innehåller mycket mer än de berömda makakerna. Vad vi kunde förstå är Gibraltar fortfarande en het politisk fråga och den spanska regeringen vill gärna ha tillbaka området.

Själva staden är omgiven av murar. Gågatorna Main Street och Irish Quarter var fullt av turister och gatorna är kantade med Taxfree butiker, affärer och restauranger.

Vi ville upp på berget – såklart! och träffa de berömda aporna. Det sistnämnda med lite skräckblandad förväntan… Ja – dessutom hade vi bestämt oss för en Fish and Chips med tillhörande pint till lunch.

Vi tog en minibuss upp för berget vilket kostade ca 370 kr per person. Vi funderade på att ta trappan The Mediterranean Steps för att få röra på oss lite. Men med facit i hand är jag glad att vi valde taxin med tillhörande guide.

Berget var liksom inte klokt! Smala vägar – massor av minitaxis – turister och apor överallt… Och ja – det är ganska högt också… 450 meter! Att jämföra med Eiffeltornets 324 meter. Vi delade vår minibuss med 3 ryska kvinnor och en väldigt tystlåten Andreas från Tyskland.

Första stoppet var en utsiktspunkt ungefär halvvägs upp med The Pillars of Hercules – och det kändes först lite som hitte-på faktiskt… men vi kanske inte lyssnade så noga… Det finns säkert en bra historia – men ja, vi missade den.

Utsikten var det inget fel på i alla fall… Afrika på andra sidan… Vår guide berättade att det finns 2 flockar Späckhuggare. En familj på varje sida om sundet… Och Grindvalar såklart! Jag får helt enkelt se till att komma tillbaka och ta en båtutflykt en dag… Måste få se dem

Nästa stopp var bäst… Jag fick till och med en puss… Bara så där!

S:t Michaels grotta är en superläcker plats! – och då såg vi bara en liten del. Vi fick bara en kvart faktiskt, innan vi måste tillbaka till vår minibuss. Vi hann därför bara se den övre delen, och här har de ofta konserter och andra musikarrangemang. Jag kan nästan inte tänka mig än bättre plats för en konsert. Akustiken och miljön därinne var helt otrolig. Den övre delen – dvs den som vi såg har varit känd i över 2000 år. Den nedre delen – där det också ska finnas en vacker sjö upptäcktes först 1942.

Nästa stopp var en utsiktspunkt nästan högst upp och här var troligen aporna den största attraktionen – eller kanske turisterna? Vår chaufför berättade att det fanns kanske 300 apor på berget och de blir väldigt väl omhändertagna. Sägnen säger att så länge aporna är kvar kommer Gibraltar att tillhöra Storbritannien.

Och det ska erkännas – man blir lätt nervös med så många turister och både stora och små apor omkring sig… Det blev ett litet tumult då en kvinna (hon i vitt) skrek högt. En större apa landade på hennes axel för att försöka sno åt sig det som min lilla apa fick av guiden.

Vår guide jagade bort apan – men som ni ser – det är flera som hukar när de går förbi… eftersom stämningen blev lite lätt hysterisk. De kan faktiskt bitas – även om jag var mest rädd för att min apa skulle bajsa på mig…

Sista stoppet blev ”Den stora belägringens tunnlar” som började byggas redan 1779. De har placerat vaxdockor i tunnlarna och det fanns mycket att läsa om hur de byggdes och användes, men vi hade lite lågt blodsocker så vi nöjde oss med att bara promenera runt ganska snabbt i tunnlarna.

Det kan inte ha varit lätt att vara soldat i dessa tunnlar under kriget, trots att de eventuellt kände sig lite säkra därinne. Jag gissar att många tårar har fällts därinne…

Tillbaka till aporna… Det står väldigt tydligt att man inte ska mata aporna eftersom de faktiskt händer att de bits. Ändå gjorde alla guider detta… Som en show för turisterna. Det var väl ok med de lite mindre aporna med snälla och lite sorgsna ögon. Men det fanns också de där lite större och då blev det antingen bråk eller flykt… dessutom var det så många… överallt, även nere i staden. Med kameran lyckades jag fånga några ”porträtt” som blev riktigt fina tyckte jag…

Sammanfattningsvis är vi väldigt nöjda med vårt besök. Även om det var galet mycket turister – och vi kanske tycker att aporna var väl närgångna. Fish and Chips hann vi med och också – på Chipper’s Inn.

Tiina vid tangenterna

Ps Bussresan från Estepona till La Línea de la Concepción kostade ca 50 kr och tog ca 1,5 timme. Ett tips är att använda https://www.rome2rio.com för att hitta bästa pris och resväg.

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.