Det är spännande att vara på längesegling – minst sagt. Ta bara en sådan sak som när man ligger på svaj intill en fin strand och ser fram emot en go morgon med sol och bad, ja – och så kommer man på att man behöver handla för att få till en frukost. Jamen – då är det bara att dra på sig lilla klänningen ovanpå bikinin och hoppa i dingen.

Närmaste butik låg på den lilla fyrön Ilha da Farol – eller egentligen Ilha Da Culatra. Det var ju en sömnig plats med det fanns ju i alla fall ett café där vi fick till någon slags frukost. Det fanns inga bilar i byn, och väldigt mycket sand.

Istället hade de en väldig massa traktorer – och jag fick ett fint bidrag till min samling ”Faces”.

Det var förvånande hur mycket växter och fina trädgårdar det fanns  – och ja och så hittade vi den här – ska vi säga lite mer kreativa trädgården.

Jag är glad att vi handlade just här…  det kändes som en väldigt exotisk plats – nästan som att vi var i en annan del av världen. Typ – i öknen!

Lite senare på eftermiddagen fick vi ett kärt återseende med Mo Chara som ankrade upp intill. Vi kom just på att nu skulle våra vägar skiljas åt – då de siktar mot först Marocko och därefter ARC och Västindien. Vi blev bjudna på en fantastisk god paj – med svensk västerbottenost. Mums!

Det blev tre nätter på svaj i ankarviken intill Ilha Desserta. Det går en färja hit från Faro och det är väl den fina stranden – naturreservatet och restaurang Estemite som lockar. Alternativet att ankra närmare staden Faro gillade vi inte alls – för här ligger flygplatsen.

Nästa stopp blev Tavira – och även här la vi oss på svaj i en smal flod. Det var märkligt att se att både lokala och gästande båtar ankrade och låg vid bojar mitt i farleden. Så det gällde att kryssa sig fram i det strömma vattnet.

När vi tagit oss in till staden Tavira och precis lagt till går inbrottslarmet. J-vlar – bara att i full fart ta sig tillbaka med dingen. En tur på ca 15 min. Vi kom just på att det var ju en båt intill med två som fiskade. De måste ju ha sett oss – när vi lämnade båten… OCH så möter vi dem – och jag pekar – DÄR – DÄR ÄR DE!!! Och de vinkar glatt tillbaka och kör illfort….

Väl framme vid båten ser vi att – Nej! Inget inbrott alls – bara ett falsklarm. Undrar just vad de där ”misstänkta” fiskegubbarna tänkte när jag pekade och tittade sådär argt på dem…

Tavira var mysigt – och de gjorde sig redo för en större festlighet. Vi tyckte det var lite knasigt med en asfalterad TRÄBRO. Men mest av allt tyckte vi att det var lite varmt (35 grader – hoppas vi vänjer oss ; -) så vi längtade tillbaka till vår båt och möjligheten att ta ett bad.

På kvällen får vi en fantastisk solnedgång – och därefter… En brutal myggattack. När vi fått ordning på alla myggnät – och täckt större delen av tyg och myggmedel – så försvann myggorna. Puh! Och då! Då fick vi den där ”nära-djungel-upplevelsen”. Månen är nästan full – och lyser därför upp stranden på ett magiskt sätt. Himlen är helt stjärnklar och ljudet från land –grodor – syrsor och flertalet fåglar bidrog till känslan av att – Igen! Vara på en annan plats i världen. Typ – i djungeln.

Sedan byter vi land igen – nu lämnade vi Portugal och är tillbaka i Spanien. Vi går in i Ria Guardia och in i hamnen Isla Canela. Här fanns ingen gammal fin stadskärna – allt kändes som att det var byggt samtidigt. Vi hade tänkt att bara stanna en natt! – men precis när vi var just klara att kasta loss… DÅ! Gick toaletten sönder… sååå…

Vi tog oss till Ayamonte och hittade där en ny toalett som Magnus installerade medan jag försökte vara till stöd. Efter det kändes det rätt kura ihop sig i soffan och kolla film…. För vi har ju inte bråttom – eller?

Tiina vid tangenterna