15-17 juli 2019 – Agia Efimia

Vi gillar mixen ankarvik och att gå in i hamn. Nu hade jag läst någonstans att det inte finns getingar i Agia Efimia och inte heller i Sami. Dessutom skulle Oskar hem för att jobba, så vi behövde komma till Kefalonia igen för att säkert hinna till flygplatsen.

Här passade vi på att fira Oskar lite i förskott då vi inte är hemma när han fyller år. Och när vi ändå är på firarhumör passade vi på att fira vår 24-åriga bröllopsdag. Den brukar vi alltid glömma, men nu blev det en god middag i en fin liten by i Grekland – så underbart!

Det var fint att hänga några dagar i Agia Efimia, tillsammans – hela familjen. Här finns några fina små ministränder intill hamnen där man kan ta ett dopp. Den lilla byn har några butiker, hotell och restauranger såklart.

Egentligen finns allt en seglare kan behöva – bageri med gott frukostbröd – en helt okej matbutik, en riktigt bra tvättomat med självservice till rimliga priser – apotek – läkare – möjlighet att hyra bil, som sagt – allt man behöver som längeseglare.

Dessutom finns en i långseglarkretsar rätt känd kille som erbjuder att komma och tanka upp båten direkt vid din båtplats. Han kan också fixa din tvätt.

Vi har varit och seglat i Grekland förut – flera gånger. Men aldrig de Joniska öarna, det är nytt för oss. Här ska vindarna vara lugnare och vikarna fler. Och det verkar stämma.

Tidigare har vi seglat i Cycladerna med sina vita hus med blå detaljer. Dessutom har vi upplevt de Saroniska öarna – med Poros – Spetses och favoriten Hydra. Två gånger!

Joniska öarna är högre och med fler träd. Dessutom är det Italieninspirerat med färgglada hus och fler italienska rätter på menyerna. Inte mig emot – jag älskar italiensk mat.

Vi tyckte det var kul att kika på filmen – Kapten Corellis mandolin med Nicolas Cage och Penélope Cruz – eftersom den är inspelad på ön. Sedan tog vi oss runt på ön med hyrbil och – i klassisk Thölénsk stil – snabbkollade vi alla sevärdheter på ön.

Sami – Myrtos Beach – Antipaxos Beach – Agios Gerasimos kloster med vinodlingarna utanför. Vi kikade även på den långa kön som stod utanför entrén till en underjordisk sjö, men bedömde att tiden inte räcker till. Så vi hoppade över denna sevärdhet.

Det var tur att vi gjorde det annars hade Oskar missat flyget hem. Vi hade två analoga klockor och fyra mobiler som visade olika tider. Vi har alltså levt i fel tidszon i en hel vecka, vilket förklarar varför det inte var öppet – eller stängt – på de tider som vi kunde läsa på skyltarna : -)

Så var vi bara tre

Efter att vi vinkat av Oskar tog vi en tur upp till Aenosberget som är öns högsta punkt med 1628 meter över havet. Här växer en sorts gran som bara finns här. Det lär också finnas vildhästar – men vi såg inga.

Att köra bil hit är en liten utmaning i hyrbil med inte så stark motor. Väldigt brant på sina ställen. Jag blundade ibland. Nej – det var inte jag som körde : -)

Själva anläggningen är eftersatt i skötsel och kändes liksom övergiven. Men utsikten – helt fantastiskt. Och luften. Vi gillar höga berg har vi kommit på.

Tiina vid tangenterna