Nu lämnar vi Almerimar

Ja – men bara för ett par dagar. Och så här i efterhand. Det blev huuur spännande som helst. Trots vädret.

Först på agendan var en körning genom bergspasset Puerto de la Ragua i Sierra Nevada med siktet inställt mot Guadix. Men först en hiking i Parque Nacional Sierra Nevada – och det blev hele veien upp till topps helt enkelt.

När man umgås med Sharon och Martin blir det gärna ett härligt misch-masch med språket. Lite norska – svenska och engelska i en härlig blandning. Och man tar lätt till sig sköna uttryck som ”herre min hatt” till exempel. Helt underbart.

Vi körde i varsin bil då våra vägar kommer att skiljas åt om två dagar. De mot Norge igen – och vi tillbaks till hemmahamnen Almerimar.

Nåväl – paret Olofssons körde Jeep och vi körde vår lilla Citroën C3 – ni vet den där – med den lilla motorn. Nu lämnade vi de vackra och välordnade motorvägarna och började klättra upp mot höga höjder. Ibland lät det som att vår motor skulle svimma, eller kanske var det jag när jag kikade ut genom fönstren och såg de branta stupen.

Magnus som är en ganska frusen kille hade både underställ och överdragsbyxor – och Sharon och Martin som är väldigt rutinerade hade i varje fall ullstrumpor på. Själv fick jag en chock nästan över hur kallt det kan vara uppe på dessa höjder – en helt vanlig mulen dag. Jag fick helt enkelt dra på mig nästan allt jag hade med mig i min lilla packning.

Efter en stunds pustande och klättrande mot toppen såg vi några vildhästar. Somliga av oss har en överdriven respekt hästar (läs Magnus), så vi gick inte alldeles nära. Jag tog såklart många bilder. De flesta blev alls inge bra. Men den här blev lite rolig i alla fall. Kolla nu riktigt noga på bilden!!!

Och vi fann så pass mycket snö att vi kunde få ihop till en snöboll i alla fall. För ja – visst är det snö man letar efter när man ger sig av till solkusten :- )

Guadix & Grottorna

Nästa punkt på vårt äventyr var att övernatta i en grotta. Eller ja – varsin grotta! Det låter faktiskt värre än det var. Sharon hade bokat boendet i Guadix grottdistrikt Barrio de las Cuevas. Det lär vara 10 000 tals människor som bor i grottor här i området, även om tillbyggnaderna på utsidan gjorde att det ibland såg ut som “vanliga” hus.

Jag kan erkänna att jag var lite nervös, eftersom jag kanske har en liten släng av klaustrofobi. Men rummen var fina – och det är säkert väldigt välgörande att sova när det är sådär tyst och mörkt.

Landskapet på vägen dit och runtomkring är helt magiskt. Man kan förstå att de spelas in Western-filmer bland annat, det var lite klippiga bergen över det hela. Dessutom fina höstfärger OCH de snötäckta Sierra Nevada i bakgrunden.

De stod på hemsidan att det fanns en restaurang på grotthotellet – och pool. Men dessa var båda stängda. Så det blev en taxitur till restaurang La Tina. Här åt vi gott – OCH skrattade gott åt att vi alla behövde glasögon för att se vad det stod på menyn… ha ha ha!!

Tiina vid tangenterna