Córdoba & Sevilla (del 1)

Vi gillar att färdas

Vi tog en roadtrip med siktet inställt på Córdoba och Sevilla. Vi gillar båda att färdas och lanskapet häromkring erbjuder mycket variation även från bilrutan. Man vill liksom stanna överallt och ta kort (om man heter Tiina :- ).

När vi lämnar Almerimar är det ett märkligt “månlandskap” bestående av växthustält så långt ögat når. Dessa försvinner efter hand när vi kommer upp i bergen. Vi kan besviket notera att snön minskat avsevärt på Sierra Nevada, så vi hoppas på ny snö.

Efter att vi har passerat Granada skiftar landskapet totalt och nu är det istället olivträd så långt ögat når. De står i prydliga rader och bildar mönster över kullarna. Spanien rankas som störst i världen på olivolja, och jag googlade lite och det är imponerande många träd. Vi snackar miljoner träd… 300 miljoner som i sin tur producerar 1 miljoner ton olivolja (!) Jag kan inte ens fatta hur mycket det är…

Córdoba

Vi bodde på ett fint hotell som hade allt som vi kunde önska oss för 600 spänn. Med utsikt över stadens höjdpunkt – Mezquita Catedral de Córdoba.

Det känns så lyxigt att checka in på ett hotell då och då… främst för att man slipper dra på sig skorna och småspringa längs kajen med ett fånigt leende bort till toaletterna. Nu undrar ni kanske varför jag har ett fånigt leende när jag småspringer till hemlighuset. Men då kan jag berätta att der beror på att det blir en väldans massa “Tjenare hej” och “Hola – Que tal?” längs vägen numera. Och man vill ju inte vara tydlig med vart man är på väg.

En annan fördel med att bo på hotell är ju att man kan slösa med vattnet lite grann, och detta rum hade dessutom badkar. Underbart!

Córdoba är supergulligt! I alla fall i den gamla delen – La Judería. Här syntes det tydligt att det brukar vara många turister, i alla fall om man kikar på innehållet i butikerna. Här fanns souvenirbutiker i varje hörn, mysiga restauranger och caféer. Trånga fina små gränder och massor av apelsinträd överallt.

Tänk bara att sitta i solen och avnjuta en riktigt god tapasmenu. Tror minsann att jag fick några nya fräknar. Januari verkar vara en bra månad att besöka staden. Inga köer, ingen trängsel.

Efter lunchen promenerade vi över Puento Romana över floden Río Guadalquivir till denna fina byggnad som verkade vara ett museum, men vi trivdes så gott i solen så vi gick aldrig in där.

När vi kom till Alcázar och trädgårdarna så var det stängt, tror vi. Siesta?! Vet inte – vi ansträngde oss kanske inte på att ta reda på allt, utan gick istället vidare till den fina moskén. I guideboken stod att det är fritt inträde för morgonpigga – men vi valde att besöka moskén på eftermiddagen eftersom vi skulle vidare till Sevilla nästa dag.