Jag har räknat ut att resan ner till Almerimar och vår vinterhamn tog oss 169 dagar. Sedan blev det 166 dagar i “vintervila”. Almerimar visade sig vara ett utmärkt val. Här finns verkligen allt man behöver – både för det ständiga båtunderhållet och för att trivas.
En verkligt bra mataffär och ett antal bra och prisvärda restauranger – och mycket mer. Ett gym, ett spa, en golfbana, en dansskola. Och en riktigt bra frisör. Ja, det blev en ny frisyr till och med… men inte så mycket golf… Inte heller spa – vi är ju på längeseglarbudget 🙂
Särskilt uppskattat var att vi hade så nära till Sierra Nevada. Både för skidåkningen och för vandringarna där. Dessutom tyckte vi att det var underbart att se snön på topparna – från stranden!
Det blev några bad i det turkosblå vattnet – trots att badsäsongen var över ? När vi inte badade var den stranden utmärkt för träning. Det blev liksom ”vår strand”.
Men?! – Varför seglar man inte på vintern i medelhavet?
Ja – den frågan har jag ställt mig många gånger. Men alla som vi pratat med – de som seglat här i många år – säger att vädret kan vara både hårt och oförutsägbart. Bäst att lyssna till dem som rimligen vet bättre.
Så enligt principen ”better safe than sorry” stannade vi till den 1 april. Vi hade lite båtfix att göra och dessutom var det skönt att få ”landa lite” efter den händelserika första etappen. Nu blev just denna vintern lite speciell. De som bor här säger att det varit ovanligt varmt och vindfattigt.
Billigt att hyra bil
Även om vi trivdes bra i Almerimar så har det varit gott att ha hyrbil. Det blev många roliga utflykter och vi har både sett och upplevt väldigt – väldigt mycket.
Att stanna lite längre på en plats ger en del nya upptäckter. Det var härligt att se hur landskapet ändras efter årstid. Jodå – både höstfärger och vårblomning. Galet vackert. Framför allt uppe i bergen.
Vi har ju redan skrivit om våra underbara upplevelser som t ex – skidåkning och vandring i Sierra Nevada – roadtrip till Sevilla & Cordoba – övernattning i grottorna i Guadix – dagsutflykt till Salobrena och till Treveléz – utflykten till Texas Bravo bland annat. Men det har inte blivit så mycket skrivit om upplevelsen Almerimar.
Ett par platser har vi återkommit till – som t ex naturreservatet Laujar Andarax och Cabo da Gata, som båda är fina naturreservat som erbjuder riktigt bra vandring.
Vi har även besökt vår favoritstad Granada med sitt underbara Alhambra, flera gånger. Tillsammans med Sharon & Martin en gång, med Per en annan gång och nu sist var Ylva med också… Så ja – vi tycker mycket om Granada.
Laujar Andarax har både en anlagd park – och ett stort naturområde att vandra i. Jag vet faktiskt inte om det är staden som heter Laujar Andarax – eller om det är reservatet. Båda är väl värda ett besök tycker vi.
En dagsutflykt gick till den näraliggande staden Adra. Här tog vi lunch och vandrade runt under siestan. Jag har märkt att vi ofta besöker en stad eller plats just under siestan. Då är det ju lite tystare och mycket är stängt. Hm – vi kanske bör tänka om där. Men jag fick en fin bild av dessa herrar som satt på en bänk i skuggan i alla fall, och lunchen var… mättande!
En sak som vi noterat när vi besökt de små berömda och sömniga (under siestan) VITA byarna är att de har fina fontäner gemensamt. Förutom vita hus då ? Dessutom finns dessa färgglada utegym i varje stad. Vi har givetvis testat – men fattar inte riktigt grejen.
Sedan är det ju väldigt roligt att se att de pyntar så fint – och väldigt mycket – inför jul och alla hjärtans dag – och ja de är väldigt bra på det här med fest!- och maskerader! – och Karnevaler!
En stark seglar community
En annan sak som är väldigt bra med Almerimar är att det är många andra seglare som övervintrar här. Ett internationellt seglargäng som hjälps åt. Om någon lämnar båten kan man be att håller ett öga på den. Vi hade till och med en egen VHF kanal där man varje morgon kunde köpa-sälja – ställa frågor – be om hjälp – låna saker av varandra osv. Det blev så småningom även till en Facebook grupp också. Massor av tips och frågor där ?
Om man ville så fanns det saker att göra varje dag.
Det var Tai Chi och Boule på tisdagar – gemensam vandring i bergen (med lokal guide) på söndagar – skandinavisk kväll på torsdagar – Line Dancing och Sailors get Together på fredagar – och om man ville så fanns både Open Mic och Quiz Night varje vecka. Då har jag säkert glömt något också 🙂
Vi var inte med på allting, men jag var gärna med på Line Dancing. Jätteroligt. Provade också Tai Chi. Sedan bestämde Cindy och jag att vi måste börja träna. Efterhand anslöt Linda – och Eva – Anne – Moira – Dee – June… Ja – rätt som det var ledde jag en Yoga-grupp varje morgon. Underbart!
När jag inte kunde vara med så tog Dee över ledarrollen, och därefter turades vi om. Jag kommer alltid att tänka på dessa töser när jag rullar ut yoga-mattan. De betyder mycket för mig. Det var helt fantastiskt vad vi utvecklades tillsammans.
Efter ett par Facebook inlägg och lite funderande tog Ant & Cid tag i saken och drog igång en städpatrull. Det hade blåst lite grann och vi såg nu mycket plast på stränderna.
Vi började på ”vår strand” (Levante) och ägnade några timmar till att plocka skräp. Efter det var vi riktigt många som jobbade några timmar för att få även Playa Poniente fri från plast.
Ant & Cid har filmat och vloggat om detta – och även Mother ship a drift har ett klipp – där i alla fall Magnus syns – kika här!
ps – Magnus är även med på Impavidus Youtube kanal – där Ant intervjuar Magnus om båtfix – se här!
En dag tog Rosa med oss till sin arbetsplats och visade oss hur det ser ut och fungerar i alla dessa Green Houses som man inte kan undgå att se. Det var jättebra att få se det och höra en som verkligen arbetar här hur det är – eftersom vi hört så tråkiga rykten.
Rosa ansvarade för 400 farmers som tillsammans ägde 500 hektar mark. En av hennes uppgifter var att regelbundet besöka dem för att se till att de följer regelverket och inte använder förbjudna bekämpningsmedel eller otillåten gödning.
Vi hade också hört att de som arbetar i dessa plasttält är rena slavar som bor i skjul och har det bedrövligt. När vi kört omkring i detta märkliga plastlandskap så har vi också sett lite läger liknande bostäder. Men Rosa menar att de farmers som hon arbetar med har ca 5 anställda per tält och att de flesta är spanjorer.
Om man googlar dessa slavrykten på internet så finner man artiklar som säger motsatsen – men de jag kunde hitta har rätt många år på nacken. Man får hoppas att de verkligen har förbättrat regelverken och kontrollerna. Enligt Rosa har de högt ställda krav på odlarna.
Till exempel har de nu infört ett pantsystem för plasten som måste bytas ut regelbundet. Men vi såg övergivna och sönderblåsta tält. Kan hända att utvecklingen är på rätt väg – men att det går förtvivlat långsamt.
Vi är så glada att så många har velat komma och hälsa på oss. Nu sist kom Per och Cecilia och hälsade på – bara för en natt. De var på liten rundtur i Andalusien. Så himla trevligt!
Vi har dessutom träffat så många nya fantastiska människor och det är just dessa möten som gör resan intressant. Att få ta del av deras berättelser är verkligen superspännande.
Vi träffade en man som bott ombord på båtar året om i över 50 år. Vi träffadet ett par som tröttnat på seglandet och därför sålt sin båt för att istället köpa sig en husbil. Vi träffade en soloseglare som använde Tinder för att finna sin nya kärlek – och denna nya kärlek fanns i samma vik som han – i Grekland! Bara en sån sak! Alla har såklart varit på magiska platser och har mycket att berätta.
Foto och promenader
Jag fotograferar mycket. Väldigt ofta är det bara snapshots – ni vet – man ser något – upp med lilla mobilen och Point and Shoot, Men ibland så har jag tagit min Nikon och gått iväg på riktiga foto-promenader. Tagit mig lite tid att tänka, lagt mig ner på marken, väntat in det rätta ljuset, funderat på de rätta kamerainställningarna osv. Ljuvligt att ha tid med det man gillar.
En gång var jag ute i naturreservatet så länge att Magnus nästan ringde polisen. En annan gång hade jag sällskap av gulliga Irene och Skipper. Vi hade en helt magisk promenad och kunde för första gången komma ganska nära Flamingosarna. Dessa fåglar är ju mycket större än jag trodde. Jag kunde inte sluta le på flera timmar efter det.
Våra favoritställen i Almerimar
Vårt första favoritställe i Almerimar blev GULA. Där var vi så många gånger så nu har vi ätit alla rätter på menyn. Kul ställe som ofta bjuder in till både maskerader och fest.
Ett annat ställe som vi besökte många gånger var La Plaza Tapas & Cocktails. Alltid roligt att komma till ett ställe där personalen känner igen en. Bra tapas. Här ingick fyra tapas om man köpte en flaska vin.
Och när man tröttnar lite på tapas (som vi ju gjorde) kan man gå till italienaren Osteria da Ralph. Den var verkligen toppenbra. Även Pizzeria Noray var bra.
Frukost åt vi ofta på Café Milenio eftersom kaffet var gott och det låg alldeles intill vår båtplats. Extra fint tyckte jag att det var att man fick en kanna varmt vatten för att själv bestämma styrkan på sin Café Americano.
Annars var seglargänget ofta på El Espigon (Quiz night) – Bar Ankara (Brittisk mat) – Mario’s (Friday Sailors Get Together) – ja – så var det alltid Skandinavisk kväll på Almadraba… Ja det fanns några till som var toppen.
Jo – en till sak som jag gillar med Almerimar – är den Dansande Indalon. Jag köpte flera av denna lilla goa ”dansande Indalon” som är en symbol starkt förknippad med Almerimar.
Den har kommit till efter en grottmålning som är daterad till ”four thousand years before Christ”. Förstår inte hur man räknar ut sådant, men det sägs att denna symbol bringar tur, rikedom, hälsa och fred. Och den skyddar sin bärare.
Den finns överallt i Almeria. De målar den vid entréer för att skydda sina hus och företag och det finns statyer i rondeller och – ja det finns smycken… And I love it!
Tiina vid tangenterna
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!