Både jag och Magnus älskar när vi får delfinbesök. Vem gör inte det? Särskilt när man är ute på en lite längre seglats. Det blir ju ett fint avbrott i det som annar kan bli en ganska händelselös segling.

Men jag måste ändå betona att JAG VERKLIGEN ÄLSKAR DELFINER. Jag blir faktiskt töntigt lycklig. Och säger en massa töntigt som – heeeej – och ååh – och titta. Hela tiden. Magnus påminner mig ibland om att de inte kan höra mig. Men jag är säker på att de kan se mig, när de lägger sig sådär på sidan.

Tvekande faktiskt en aning på om jag verkligen skulle dela detta – jag låter ju såååå himla fååånig. Men i alla fall lycklig!

Ja – det är magiskt – fantastiskt och roligt – VARJE GÅNG!!!! – och just den här gången färdas vi på ett spegelblankt hav. Magnus har gått ner i båten för att koka kaffe – det finns inga andra båtar – man ser inte land – det är  soligt och varmt – liksom bara skönt – och så är det alltså bara jag – och två nyfikna STOOORA delfiner. Ett riktigt Delfin-Moment!

Tiina vid tangenterna