Martinscica – Kroatien 29 augusti 2019

I Martinscica träffade vi en riktig sjöbjörn. Ni vet en sådan där väderbiten man som seglat runt i hela världen. Nu seglade han i sina hemmavatten igen. Jag passade på att fråga om det var normalt med alla dessa åskoväder så här års. Han skrattade bara och sa att det finns inget normalt väder – det här är Kroatien!

Vi hade lagt till vid en stenbrygga, i byn Martinscica. En jättegullig by. Nu vet en sådan där by och stenbrygga som man ser på film. På kvällen åt vi vår middag på byns enda restaurang som låg alldeles intill vattnet. Här rullades stenarna av vågorna och blev så där runda, lena och fina.

Det var verkligen himla gott att komma till hamn efter att vi legat för ankare i 23 dagar. Det är rekord för oss. Men med den värme vi har nu – och det faktum att marinorna är så dyra – är det ett självklart val.

Här i Martinscica betalade vi 49 Euro, vilket man kan anse som billigt häromkring. De tog faktiskt också betalt för både vatten och el – per meter. Dvs ju större båt du har – desto mer får du betala. Det är ju ganska ovanligt. Dessutom kunde vi inte bara slänga soporna – utan här fick man betala med ett speciellt kort. Det har vi aldrig sett förut.

Men trots det – Härligt att komma till kaj.

Uvala Valimizeja

Nästa dag seglade vi över till Istrien, en överfart på ca 2 timmar. Här ska kan det vara hårt om Boran så vill. Men vi hade hittat en dag med lagom vind – och nu kunde vi segla äntligen. Det har varit väldigt lite vind i rätt många dagar nu – så… Nu kunde vi segla och stämningen ombord var därför på topp!

Ja – så hittade vi ännu en fin vik – med blått 27-gradigt vatten – och droppade ankaret på 10 meter ungefär. Ännu en varm dag – där det enda man orkar göra är att sitta i skuggan eller bada. Nu är jag nästan vintervit igen, så mycket undviker jag solen. Men vad nu?! Gnäll från paradiset? Jo – men faktiskt – nu är jag (Tiina) ganska nöjd. Nu vill jag hem igen…

Under eftermiddagen kom det fler båtar till denna ganska smala vik, varav en envisades med att segla. De seglade nästan på oss. De flesta båtarna lämnade viken till kvällen. Bara vi kvar!

Som tur var så fick jag både ett långt och roligt ”brev” från Pia via Messenger. Ja – och så ringde Ola också – och då kändes allting bra igen. Och snart kommer Fritz och förgyller vår slutspurt. Och på kvällen kom ett glatt gäng förbi paddlandes och vinkade glatt. Skål!

Tiina vid tangenterna