Loading Likes...

2 juni 2019 – Mahón till Sardinien

Bara månen saknades

Meeeen vilken fin överfart, med många fina höjdpunkter. Massor av delfiner, sköldpaddor och “självlysande” maneter. Resan tog ca 36 timmar för att vara exakt. 36 timmars njutning.

Vi seglade från Mahón till Stintino på Sardien lite spontant faktiskt. Eller ja – vi hade såklart tittat på väder mm – som alltid. Planen var att segla till en fin ankringsvik på Menorcas ostkust som vi läst om. Därefter ville vi segla till Bonifacio.

Men när vi kom ut ur Mahóns långa hamninlopp och såg havet ligga helt platt samtidigt som vinden var – ni vet – sådär helt rätt – så tog vi snabbt ett nytt beslut. Mot Sardinien.

Jag blev faktiskt lite sprallig, att ta ett så toksnabbt beslut. Vilken tur att vi gjorde det – hela resan var magisk. Fint med solnedgång – och soluppgång. Men ingen måne. Det var kanske det enda man hade kunde önska sig – en enkel fullmåne.

Vi badade på ca 2900 meters djup. Och jag lovar – det är läskigt! Mest är man rädd för maneter faktiskt. På natten hade vi fullt av “självlysande” maneter i vattnet, och vi har ju ingen aning om vad det var för sort. Eller om de bränns. Dessutom lyckades vi aldrig få dem på film – eller bild.

Men vi fick både delfiner och sköldpaddor på film och foto. Jag har aldrig sett så många delfiner. Vi tror att vi hade två olika delfingäng, för de var lite tuffa mot varandra. Först trodde jag att de var väldigt unga och lekfulla, men sedan förstod jag att de jagade bort varandra.

Jag har inte heller sett så många sköldpaddor. De var inte lätta att fånga på bild för de valde att dyka snabbt när vi närmade oss. Men en fin bild fick jag i alla fall.

När vi gör en överfart som den här så kör vi två-timmars vakter under dagen. Sedan går jag (Tiina) och lägger mig redan kl 9 eftersom jag har lätt för att somna. Då kör Magnus ett 4 timmars pass. Sedan är det min tur – mellan 1 på natten till 5 på morgonen.

Jag brukar lyssna på musik eller på en ljudbok. Och jag står och går för det mesta, givetvis med flytväst och livsele. Det kan bli lite dans eller till rors gympa också. Om jag skulle sätta mig ner – eller om jag känner mig trött så sätter jag en timer med 10 minuters intervaller.

Det kändes som om vi var helt ensamma på havet. Det är en otrolig känsla att ha 360 grader obruten horisont. Allting kändes tryggt och bra. En bra väderprognos – platt vatten – lätt vind… och trots det gjorde vi god fart tack vare vårt älskade code-segel. Det var först på slutet vi fick ta hjälp av motorn.

Som sagt – bara månen saknades…

Tiina vid tangenterna

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.