Det blev känslosamt att säga hej då till familj och vänner, så känslosamt att det krävdes minst två försök för mig att säga några ord… Det kom så mycket tårar…

Tack alla som kom och vinkade av oss… Det betyder mycket för oss. Och tack alla som kom till vår avseglarfest. Det var också väldigt känslosamt – och himla roligt!

Den 1 maj 2018 kl 13:28 kastade vi loss. Det var 28 minuter efter utsatt tid 🙂 Men det var det värt – för då hann även Katarina komma för att vinka av oss. Hon kom direkt från flygplatsen efter ett besök i Finland. Det är i sig ett litet mirakel faktiskt – eftersom hon fått med sig fel pass ?.

Nu är vi alltså på väg. Men det blev en något knackig start. Till och börja med så var det både grått och kallt – massor av regn… och dessutom 15 s/m rätt i nosen. Jag såg något annat framför mig i mina drömmar… En stilla seglats en solig vårdag med vinden snett akterifrån – glittrigt – platt vatten… Ja – ni fattar…

Vår eFoy hade tråkigt nog gått sönder, efter en omstart, bara dagen före avfärd. Detta tvingar oss söderut utmed svenska kusten för en möjlighet att få den lagad. När vi kikar på väderprognosen för de närmaste dagarna visar denna bara sydliga vindar. Rätt i näsan alltså.

Vi hade tänkt segla till Läsö, men det fina med längesegling är att man alltid kan ombestämma sig… Så vi seglade till Vrångö.

På väg till Vrångö kändes det som att motorn inte gav lika mycket fart, vid givet varvtal, som den brukar? Har det kanske fastnat något i propellern? Hoppas bara att det inte är en stor sak.

Sååå – lite knackig start om du frågar mig… Men det är väl så det är att vara längeseglare… för det är jag väl redan?!?! Har ju varit borta nu i … 24 timmar i alla fall ?.

Tiina vid tangenterna