26 juli 2019 – Nisi Othonoi, Grekland
Men va?!?! – bara 21 grader i vattnet. Hur är det möjligt? Från badkarsvik till svenskt-kalllt-hav. Men vattnet var verkligen kristallklart – och superblått! Väldigt snyggt ihop med strandens vita stenar. En del stenar var helt runda – precis som puttekulor. Bakom stranden var en Calpe hög klippa, väldigt brant och hög (354 m hög). Inget att klättra upp för.
Det blev såklart både sol och bad, och en utflykt till en grotta med ljusinsläpp ovanifrån som gjorde grottan extra magiskt. Här var vattnet strömt och säkert både friskt och näringsrikt, för när vi snorklade såg vi både djur och växter som vi inte sett annanstans.
På kvällen blev det ett parti plump – lite grillat och en helt makalös stjärnhimmel. Såg massor av stjärnfall och vintergatan. Ja – vi gillade verkligen ”puttekuleviken”.
27 Juli 2019 – Brindisi
Tidigt nästa dag tog vi oss över till Brindisi och Italien igen. Vi hade siktet inställt på Dubrovnik och då kanske fått en chans att träffa Anne och Claes som vi visste var där med sin Enjoy. Men väderprognosen ville annat.
Det är ett väldigt ovanligt väder har vi förstått. Nu fanns det risk för kraftigt åskoväder över hela norra Adriatiska havet och längs med Kroatiens kust hela vägen ner till Dubrovnik.
Fin seglats som börjar med en vacker soluppgång. Seglatsen var ca 85 NM, och nu var vi ju tre att stå till rors – så det var både trevligt och vilsamt. Och varmt!
I Brindisi lade vi till vid stadskajen där det kostar gratis. Gratis är gott! Det fanns till och med el. Och vatten gick att hämta med dunkar från en allmän kran på strandpromenaden. På dagen låg denna stora och ganska nya strandpromenad ganska öde. Men fullt av folk på kvällen.
Det kanske inte var så konstigt – med temperaturer på över 30 grader och inte en vindpust. Vi blev slöa och lite griniga faktiskt. Försökte hålla humöret uppe och letade efter vind – och skugga.
Vi valde Brindisi bland annat för att det finns en flygplats – men det var märkligt svårt att boka en vettig hemresa för Karlsson. Till sist blev det tåg till Rom och därifrån flyg till lagom varma fina underbara sommarsverige. Både Magnus och jag drabbades av hemlängtan.
Tack Karlsson – alltid trevligt att ha dig med ombord. Nu är semestern slut för denna gången – och vi fortsätter vårt äventyr med en lite mer vardagslunk. Etapp TRE – Resan hemåt.
Tiina vid tangenterna
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!