2 augusti 2019 – Mattinata (Italienska fastlandet)
Åska är läskigt. Särskilt när man är på havet och har en 18 meter hög mast. Otäckt är ordet! Seglatsen från Brindisi gick helt som planerat. Vi lämnade stadskajen tidigt på morgonen för att segla 107 NM norrut. Vi motorseglade en bit för att hinna fram till vår utvalda ankarvik före det blir mörkt.
Vi försöker alltid undvika att komma fram i mörker. Nu hade vi läst flera omdömen om just denna vik i vår favoritapp – Navily. Det skulle vara sandbotten med bra fäste. Lite dyningar kanske vi måste stå ut med – men viktigast av allt var att finna ett gott skydd mot starka nordliga vindar.
När vi kom fram kunde vi inte se botten helt – men det verkade jättefint. Gjorde tre försök att finna en sandfläck – men fann bara stenar. Det small till rejält i ankarrullen vid sista försöket och då trodde jag att nu sitter vi fast på riktigt. Men ankaret lossade till slut och kom upp utan skador. Vid det här laget var det nästan helt mörkt.
Plan B var Mattinata – en liten marina som vi hade läst om i den Italienska Piloten. Här kunde vi lägga till vid transferkajen stod det. Men när vi kom in till den lilla lilla hamnen i beckmörkret stod en gäng italienare där och viftade med armarna och till sist ropade någon NO WATER!
Det visade sig att kajen rasat så nu var det inga 4 meter djupt vid den kajen vilket vi till slut förstod när rodret skrapade i botten. Vi fick helt enkelt ankra utanför hamnen. Det var dyningar och fallvindar och massor av musik från stranden. Så nej – kanske inte den bästa ankringsviken. Dessutom åskade det ordentligt över land. Vi använde till och med våra åskledare.
Tiina vid tangenterna
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!