På ena sidan hade vi två Australienska damer som gått i pension och nu upptäckte medelhavet tillsammans. De hade köpt båten i UK – kört genom kanalerna – via Paris och nu var de här. De lånade vår paddleboard – gissar att de köper en så snart de får chans. Det var en hit!

På styrbord sida om oss hade vi båten Good News – med en jätterar italiensk familj ombord. Det började med att Giulio kom över till oss med ett väldigt gott vin. Det var nog det bästa vinet som vi smakat – hittills. Tyvärr var det ett gårdsvin som inte går att köpa i butik.

Efter middagen blev vi bjudna på rom – och det blev även en cigarr. Giulio och sonen som var 15 år var bäst på engelska. Han – sonen – skulle studera filosofi när grundskolan var klar. Tösen skulle bli bli världsmästare i skidåkning och författare och yngsta sonen skulle bli fotbollsproffs.

Nästa dag blev vi bjudna på italiensk lunch hos dem. Vi blev serverade en jättegod Carbonara, som faktiskt är en specialitet från Rom, fick vi lära oss. Man kan inte annat än älska italienare – språket – gesterna – maten… Det är också något väldigt sympatiskt med de som säger att man måste äta spagetti varje dag : -)

Nu hade de varit så hjälpsamma – generösa och trevliga så då ville vi såklart bjuda igen. Och förutom seglingen – så har vi skidåkning gemensamt. Så det fick bli en Aperol Spritz ombord på Sofia nästa kväll. Till en helt magisk solnedgång.

Och igen fick vi en go’ stund tillsammans… fram tills det kom besked från Good News att toan gått sönder. Jag tror Gianni sa Merde! – innan de tog sig tillbaka till sin båt. Nästa morgon skulle de söderut – och vi norrut. Men jag hoppas verkligen att vi kommer att ses igen. I Rom – eller i Sverige.

Vi blev i denna viken som hette Duga, i två dagar. Det är fantastiskt vackert. Väldigt varmt – och just här väldigt mycket getingar. Så vi badar och bränner kaffe så mycket det går.

När vi kom lade vi till ”Bohus-style” – dvs stäv in mot berget. Det gick bra första kvällen. Men sandbottnen visade sig vara hård som en vältrampad grusväg. När vinden vred lite dög inte vårt akterankare alls.

Vi fick helt enkelt vända på båten och – och köra ”Croatia-style”. Då backar man in till berget och simmar in med linor. Men vi fick fantastisk hjälp av våra nya italienska vänner.

Vi trotsade värmen och tog oss in till stranden för att röra på oss lite. Men vi behövde inte gå länge förrän vi vände igen. Det var för varmt. Man kan ju alltid simma – snorkla och paddla istället. Det är ju också att röra på sig!

På väg tillbaka såg vi att det var viktigt att stanna på vägen och inte leta sig ut i terrängen. Om man började röra sig i terrängen fanns det risk för att man skulle bli skjuten. Tydligen är det för många bockar i området, så de försöker minska på antalet. Och har man otur då – så… Ja! Men de har ju satt upp en skylt i alla fall…

Tiina vid tangenterna